Från Fabriksgatan till Vichtis

I oktober 1997 dödade en dansk rymling två poliser på Fabriksgatan i Helsingfors. Gärningen chockade finländarna. Pressen följde händelserna oavbrutet och det strömmade in tips till polisen från medborgarna. Poliserna var också upprörda och oroliga när gärningsmannen inte genast hittades. Många poliser minns den uppskakade stämningen i arbetsgemenskapen. Polisernas närstående var också oroliga. En del av poliserna fick reda på händelserna först följande morgon när de talade med sina närstående. En mor inledde samtalet så här: Bra att du lever! Två poliser har skjutits i Helsingfors.

Under en långvarig belägring i Vichtis skadades en polis av en kula från ett militärgevär och en annan dog den regniga och mörka junikvällen 2016.

En dansk förrymd fånge sköt två poliser i Helsingfors 1997

Polisen i Helsingfors larmades den 22 oktober 1997 kl. 2.43 till hotell Palace där det hade skett ett rån. Överkonstapel Eero Holsti och äldre konstapel Antero Palo patrullerade i närheten av hotellet när de underrättades om rånet. En kort stund senare närmade de sig en man på gatan för att fråga om han hade något att göra med rånet.

Medan den ena polisen begärde uppgifter om rånarens signalement via polisradion, fattade mannen sitt beslut. Han drog fram sin pistol och riktade den mot på den polis som talat med honom. Han uppmanade polisen att gå mot bilen och tvingade den andra polisen ut ur bilen.  Därefter beordrade han poliserna att lägga sig på gatan bredvid polisbilen.

Palo lade sig på magen, men Holsti låg på knä. Det gjorde rånaren nervös och han riktade sitt vapen mot Palo och beordrade honom att säga till Holsti att denne också skulle lägga sig ner. I det ögonblicket avfyrade rånaren sitt vapen och träffade Palo. När Holsti sade någonting sköt rånaren honom i ryggen. Därefter avfyrade han ytterligare några skott mot poliserna och flydde.

Den första patrullen som kom till gärningsplatsen bestod av äldre konstapel Mikko Aro och överkonstapel Keijo Saarinen. Aro märkte genast att de inte kunde göra någonting. Saarinens uppgift var att kalla på förstärkning: Männen ligger på marken, skjutna i huvudet två gånger. Här behövs folk och fort! Två kolleger har blivit beskjutna!

Holstis och Palos patrullbil var fortfarande i gång med belysningen på. Aro öppnade dörren på förarsidan och tittade in i bilen. Den automatiska växellådan var i P-läge. I fördjupningen på instrumentbrädan framför sätet bredvid föraren låg Holstis uniformsmössa. Något väldigt konstigt hade hänt. Alla visste att Holsti aldrig utförde ett tjänsteuppdrag barhuvad. Aro stängde av motorn, släckte belysningen och stängde dörren. Poliser mördade på Fabriksgatan i Helsingfors, Utdrag ur boken Linda Rantanen, Suomalaiset poliisisurmat

Polisen inledde omedelbart en skallgång för att få fast mördaren. Området mellan Hotell Palace och gärningsplatsen hade kameraövervakning, vilket gav polisen en uppfattning om gärningsmannen och hans flyktväg. Även om det inte fanns ögonvittnen till mordet fick polisen hundratals tips. Ett av tipsen ledde polisen till ett lägenhetshotell nära gärningsplatsen. Polisen hade utifrån identifieringsuppgifterna beslutat att kontrollera lägenhetshotellet där det fanns egendom som hörde till den misstänkte gärningsmannen. Utifrån ett foto som hittades kände receptionisten på Palace igen mannen. Med stöd av de uppgifter som fåtts fanns det skäl att misstänka att mannen var dansk. De danska polismyndigheterna bekräftade detta och berättade att mördaren var en dansk förrymd fånge som begått flera allvarliga brott.

 

Trots polisens avspärrning lyckades gärningsmannen fly från Helsingfors till Tavastehus. Det avgörande tipset kom från ett apotek i Tavastehus. Mannen hade besökt apoteket och namnet på receptet avslöjade honom. Mördaren hade sett sitt namn på text-tv och anat att han snart skulle åka fast. Han lämnade hotellet via bakdörren och greps av polisen ett par hundra meter från hotellet den 25 oktober.  Mannen motsatte sig inte gripandet och var inte längre beväpnad.

Han dömdes till livstids fängelse för skjutvapenbrott, grovt rån och två mord. Han avtjänar sitt straff i Danmark och har ännu inte beviljats villkorlig frihet 2025.

Minnesbilder av tidpunkten för polismorden på Fabriksgatan

Jag arbetade i Helsingfors när Eero Holsti och Antero Palo sköts 1997. Vi var inte i samma skift, men jag visste vem de var och hade talat med dem. När jag fick höra om händelsen ringde jag själv jourhavanden på Lilla Robertsgatan och frågade om jag borde komma in. Största delen av oss kom. 

Ett par nätter efter händelsen arbetade vi nattskift och körde till den plats där de blivit skjutna. Vi parkerade polisbilen vid trottoaren. Det fanns inga människor i närheten. Jag hoppade ut ur bilen och gick och ställde mig på stenläggningen ungefär där de hade skjutits. Det var fullt av ljus och blommor på platsen. Det är svårt att förklara känslan. Där på platsen funderade jag över vad de hunnit tänka och hur detta har kunnat hända.

På andra våningen i polisstationen på Lilla Robertsgatan fanns ett rökrum. På den tiden rökte jag ännu och lyssnade i rökrummet när äldre poliser satt med sina cigarrer och tänkte tillbaka. Holsti rökte små cigarrer och var en mycket uppskattad polis som snart skulle gå i pension.  Vi unga ”spolingar” satt gärna och lyssnade på hans historier. Jag tänkte ofta att ”allt är och kommer att vara under kontroll” när lugna män som de förklarar hur världen fungerar. När denna man sköts kallblodigt i ryggen på gatan vacklade känslan av grundtrygghet mycket kraftigt. Allt våld som riktas mot polisen kommer alltid mycket nära. Informationen om händelserna i Vichtis väckte igen samma känsla.

Dödsfallen chockade hela poliskåren, särskilt när gärningssättet uppdagades. För de kolleger som var mest inblandade i dessa händelser har det naturligtvis varit mångfalt tyngre. Holstis och Palos närmaste arbetskamraters sorg var påtaglig. Jag såg även äldre poliser gråta. Begravningen hölls i Johanneskyrkan. Det var enormt mycket poliser på plats. När vi levde med i sorgen förenade den också oss poliser på något sätt. Det syskonskap och broderskap som genomsyrar hela organisationen är ovärderligt. 

Efter dödsfallen, när gärningsmannen redan hade gripits, var vi med om en tråkig situation under ett nattskift. Vid järnvägstorget plockade vi upp en berusad person som hade härjat i bussen. Bak i bilen nämnde han spefullt namnen på de mördade poliserna och den danska förrymda fången och lät förstå att vi skulle kunna vara fångens följande offer. Det höjde blodtrycket, men jag och min partner hanterade situationen med iskallt lugn och professionellt. Marko Lehtoranta, överkonstapel, Polisyrkeshögskolan.

 

En man dödade en polis med ett militärgevär i Vichtis 2016

 

Jag kan inte påstå att händelsen inte har satt sina spår. Jag var så nära Tomi när allt hände. Jag tänkte länge att jag aldrig blir kvitt den synen, eller glömmer hans ansikte. Tomi är naturligtvis inte bortglömd och kommer inte att bli det, men de grymmaste minnesbilderna har bleknat något. Antero Timonen, ”Situationen var exceptionellt oväntad”. Utdrag ur boken Linda Rantanen, Suomalaiset poliisisurmat, 2024.

Polisen i Västra Nyland larmades till en lastbilsföretagares egnahemshus i Vichtis på fredagskvällen den 17 juni 2016 kl. 20.53. Enligt de uppgifter som polisen fått besköt en man sin unga släkting med ett vapen som påminde om en slangbåge när släktingen körde med traktor på granntomten.

Den första patrullen som kom till platsen avspärrade området. Utifrån de preliminära uppgifterna grundade polisen en lägesorganisation för krävande situationer som bestod av åtta patruller. Poliserna klädde sig i terrängdräkter och tunga skyddsvästar. Skyttens egnahemshus var mörkt. Ingen svarade på polisens order och telefonsamtal.

Klockan 23.29 flyttade insatsenheten med fyra poliser som bestod av poliser för krävande situationer vid polisinrättningen i Västra Nyland till huvuddörren för att undersöka huset på insidan. När poliserna bröt upp dörrlåset kom skyttens fru ut i farstun men gick genast tillbaka in. Polisen slutade att bryta upp dörren och fortsatte att ge order.

Klockan 23.32 fortsatte polisen att bryta upp ytterdörren. Så fort polisen fick upp dörren sköt mannen flera skott mot poliserna som stod vid dörren. Insatsenhetens ledare som befann sig vid ytterdörren, äldre konstapel Mikko Venäläinen, svarade på elden och sköt tre skott som inte träffade. Venäläinen själv träffades däremot i armbågen. Poliserna drog sig tillbaka.

Klockan 23.25 meddelade äldre konstapel Venäläinen via Virve-radion att han träffats av ett skott och inte kunde fortsätta uppdraget. Han gömde sig bakom en grävmaskin. Äldre konstapel Tomi Keskinen som hade utbildning i livräddande första hjälpen begav sig iväg för att hjälpa den skadade kollegan. Vid husets ytterdörr sköt mannen Keskinen i ryggen när denne sprang över en äng på trettiofem meters avstånd. Keskinen föll till marken men klarade av att meddela via Virve-radion att han träffats av ett skott. Han dog snabbt av sina skador på händelseplatsen. Kulan från stormgeväret hade träffat honom på ett oskyddat område i ryggen på och gått genom kroppen.

Äldre konstapel Antero Timonen deltog i uppdraget i Vichtis och berättar om händelsen:

Jag begav mig i väg för att söka Tomi. Förhållandena var mycket svåra, det var beckmörkt och ösregn. Jag kunde inte ta mig fram upprätt eftersom mannen fortfarande sköt på gården. Jag kröp fram i gräset utan att se någonting. Jag lyckades hitta Tomi ungefär en minut efter att han träffats. Tiden beräknades senare exakt utifrån radiotrafiken, men jag kommer inte ihåg den. Jag sökte honom ändå så snabbt som det var möjligt i den situationen. Jag minns att så fort jag såg Tomis ansikte visste jag att det var dåligt ställt, situationen var hopplös. Trots det försökte jag lokalisera skadan. Jag tog av honom hjälmen och såg om huvudet var oskadat. Jag undersökte också benen, men hittade inte skadan. Senare visade det sig att han träffats i nedre delen av ryggen. Jag fick ingen kontakt med honom längre. Jag började evakuera Tomi genom att åla mig fram i gräset. Från gården hördes hela tiden skott. Jag var rädd att mannen skulle se oss. Jag kröp med ryggen i färdriktningen, höll vapnet skjutklart och drog Tomi efter mig. Det regnade så hårt att ängen förvandlades till lervälling. Det kändes hopplöst att kunna flytta oss båda två då jag inte hade någonting stadigt under fötterna. Men jag lyckades ändå dra Tomi flera meter. Till slut placerade jag mig på ängen så att jag hade videbuskar bakom mig. Jag tänkte att om jag har buskarna bakom mig syns åtminstone inte mitt huvud från huset. Jag väntade där ganska länge och skyddade Tomi och mig själv. Det fanns inga andra poliser på den sidan. Antero Timonen, ”Situationen var exceptionellt oväntad”. Utdrag ur boken Linda Rantanen, Suomalaiset poliisisurmat, 2024.

 

Vid huset var situationen ännu inte över. Tre poliser tog skydd vid en husvagn vid husets bakre hörn. Skytten och poliserna sköt ännu flera tiotals skott, och en av polisernas kulor träffade mannen i underarmen och gick vidare till vänster sida.

Mannen sköt sig själv klockan 23.45. Poliserna kände inte till självmordet förrän poliser från beredskapsenheten Karhu vid polisinrättningen i Helsingfors kom till platsen vid ettiden på natten. De beordrade mannens fru ut ur huset och fastigheten granskades. I huset hittades förutom två magasin till det stormgevär som använts vid skottlossningen 11 fulladdade magasin, andra olovliga skjutvapen, tre slangbågar, dynamit och nästan 1 700 patroner. Mannen hittades på gården utanför sitt hem den 18 juni 2016 kl. 01.32.