Äldre konstapel Kuisma Pihlaja dog under en övning 12.10.1995. Till minne av honom planterades en rönn (finska: pihlaja) på Polisskolans, den nuvarande Polisyrkeshögskolans, gård. Olyckshändelsen ledde till omfattande förändringar, och säkerheten vid övningar kom att prioriteras inom polisutbildningen. En av de mest konkreta förändringarna var att man utvecklade och tog i bruk en kammarflagga.
Detektiv Frans Valmunen blev dödad i ett höghus på Rönnvägen i Helsingfors 1954. Gärningsmannen försökte fly från tredje våningen längs en klätterväxt, men han tappade greppet, föll ner och bröt benet. Gärningsmannen fick ingen dom eftersom han betraktades som otillräknelig.
Den 6 februari 1938 blev överkonstapel Oiva Vartia dödad i ett höghus vid Tavastparken i Tammerfors. Gärningsmannen var också polis, en ridande konstapel som vid tidpunkten för dådet led av en psykisk störning. Vartia blev skjuten i hissen med en tjänstepistol. Gärningsmannen dömdes inte eftersom han betraktades som otillräknelig.
Motorcykelpoliser under en övning på 1960-talet. Senast en motorcykelpolis förolyckats var 1968. En motorcyklist körde för fort norrut längs Backasgatan. Äldre konstapel Jukka Airikainen försökte hinna ikapp motorcyklisten. Vid korsningen mellan Backasgatan och Forsbyvägen krockade Airikainen med en buss.
Polisens äldsta och mest omfattande arbetsfält är allmän ordning och säkerhet. Hit hör övervakning av allmänna platser, tillvaratagande av berusade, tryggande av offentliga tillställningar, hemutryckningar och andra utryckningar samt kritiska specialsituationer. Även om det är fråga om ett s.k. rutinuppdrag kan det alltid hända något överraskande. Situationen kan bli livsfarlig på ett ögonblick. En del av exemplen hänför sig till en tid för flera årtionden sedan när polisens verksamhetsmodeller, redskap och utrustning var annorlunda än nu.
Julaftonstragedi i Riihimäki
På julaftonskvällen 1950 underrättades polisen i Riihimäki om att en lokal trafikidkare misshandlar sin familj. De yngre konstaplarna Eino Kääriäinen och Ailo Virtanen åkte iväg på uppdraget. Polisen hade varit tvungen att besöka samma adress även tidigare på grund av mannens störande beteende. Huset låg nära polisstationen. Där inne väntade mannen och dennes svärmor som mannen hade tvingat att stanna kvar. De övriga familjemedlemmarna hade flytt.
Polisen samtalade med mannen som verkade ha lugnat sig. Han hade emellertid hela tiden pistolen gömd bakom ryggen och plötsligt riktade han den mot poliserna. Mannen steg upp och riktade pistolen mot konstapel Virta, som försökte ta tag i mannens hand men hann inte. Mannen sköt och Virtanen föll till golvet. Han hann inte ta fram tjänstevapnet. Kääriäinen försökte hjälpa sin partner. Trafikidkaren sköt mot honom också. Kääriäinen hade inget vapen med sig.
Kl. 21:45 kom en ny anmälan om skottlossning och länsmannen och tre konstaplar åkte till platsen. Mannen kom emot dem på gården med vapnet i handen, men gav sig utan att göra motstånd. Virtanen dog i famnen på sin kollega. Eino Kääriäinens kropp hittades lite senare på gårdsplanen bakom en buss. Orsaken till trafikidkarens ilska visade sig vara en gåva som hans dotter hade fått av en utländsk brevvän.
Händelsen chockerade till och med statsledningen. Bland annat statsminister Urho Kekkonen framförde sina kondoleanser. Utanför Riihimäki polisstation samlades folk med lynchning i tankarna. De krävde att få tag på trafikidkaren. På juldagen var man tvungen att flytta honom till en säkrare plats i Tavastehus länsfängelse. Han dömdes senare till livstids fängelse.
Kääriäinen efterlämnade fru och sex minderåriga barn. Virtanen sörjdes av hustru och treåriga tvillingar. Polisens fackorganisation och även Finlands riksidrottsförbund inledde en insamling för att hjälpa nödställda familjer till offer. Pengar och varudonationer fördes också till polisstationen i Riihimäki. På insamlingslistorna som fördes till Uusi Suomis kontor i Helsingfors antecknades redan under första dagen 45 890 mark. Även statsrådet beslutade att bevilja stöd till konstaplarnas änkor.
Jordfästningen ägde rum den 7 januari 1951. Hela 10 000 personer uppskattades vara närvarande.
Tillspetsad vårdnadstvist
På morgonen den 9 juli 1950 gav polisen handräckning i en vårdnadskonflikt i Borgå. Länsman Bertel Winberg hade tillsammans med barnets mor, hennes nuvarande make och konstapeln Sigurd Karlsson åkt till familjens före detta hem för att hämta den 9-åriga sonen som modern fått vårdnaden om på beslut av rätten. Länsmannen knackade på och bad herren i huset att öppna dörren. Han vägrade och sade att han måste klä på sig först. När han trots nya uppmaningar inte öppnade dörren slog länsmannen och konstapeln sönder verandans fönster och klättrade in. När de försökte hitta någonting att öppna dörren med började mannen skjuta genom fönstret. Länsmannen var en meter från dörren och hann inte skydda sig på något sätt. Mannen riktade sitt vapen mot konstapeln, men han hade hoppat ut genom fönstret och gett sig iväg för att kalla på hjälp. Mannens före detta hustru stod på trappan framför ytterdörren. En av kulorna som mannen sköt träffade henne med dödlig utgång. Länsman Winberg dog en stund senare på händelseplatsen. Kvinnans make som stod på andra sidan huset klarade sig med livet i behåll. Senare kom förstärkning från polisen. När de kom in i huset visade det sig att mannen hade dödat sin son och sig själv.
På jakt efter rånare
I Nyslott fick polisen den 4 augusti 1977 klockan 00:30 anmälan om ett inbrott. Enligt en ögonvittnesskildring hade två män brutit sig in i Kauronens järnaffär på Satamakatu. Tre poliser, konstaplarna Jouko Konsti, Matti Pesu och Paavo Vellonen, åkte till platsen. Utifrån uppgifterna antog de att det var ungdomar som fått ett infall och ville få uppmärksamhet.
När inbrottstjuvarna upptäckte poliserna försökte de fly genom fönstret mot gatan, men polisen väntade på dem även där. Männen rusade in i bakrummet men kunde inte komma ut där heller. Därefter kom männen tillbaka till den sida av byggnaden som låg mot gatan, men mötte konstapeln Pesu som lyckades gripa den ena mannen. Sedan följde skottlossning och Pesu träffades av flera kulor. Tre skott sköts också mot Konsti, men de träffade inte.
Inbrottstjuvarna hade rymt från fängelset. Den andra greps genast. Hundpatrullen fick fast rymlingen från Uleåborgs länsfängelse ett par timmar efter skottlossningen cirka en kilometer från Kasinonsaari. Han var fortfarande beväpnad, men motsatte sig inte arresteringen. Vapnen som användes i dådet hade stulits i Kouvola natten innan. Dagen efter dråpet visade det sig att Pesu hade skjutits med två olika vapen och sannolikt av båda inbrottstjuvarna. Gärningsmännen dömdes till livstids fängelse.
Äldre konstapel Jouko Konsti, som var närvarande i situationen, kom ihåg händelsen flera årtionden senare. Poliserna gav sig i väg på uppdraget utan skyddsutrustning, vilket var normalt på den tiden. Efter händelsen fortsatte han huvudsakligen med fältuppgifter och pensionerades 2004.
Larmet som gällde järnaffären hade lärt oss att vara försiktiga och bättre skydda oss mot en eventuell fara, men att sluta arbeta som polis var ingenting jag övervägde. Det fanns inte heller någonting att spekulera om i fråga om händelserna: vi åkte på ett utryckningsuppdrag och handlade som polisen handlade på den tiden. Ändå har jag tänkt att om Matti inte hade hunnit in först hade jag varit där i hans ställe och mött hans öde. Vi kunde inte på något sätt förbereda oss på den kallblodighet och likgiltighet vi mötte i samband med inbrottet i järnaffären den augustikvällen.
Senare under karriären hamnade Konsti i många svåra situationer och samtalshjälp skulle också ha varit tillgänglig i ett senare skede. Det kändes inte nödvändigt. Det kan hända att jag förhärdats av att min arbetskamrat hade skjutits ihjäl. Utdrag ur artikeln Poliisisurmasta Savonlinnassa on kulunut tasan 40 vuotta (Exakt 40 år sedan polismordet i Nyslott) i Itä-Savo den 4 augusti 2017.
Bankrån i Virdois 1981
En man rånade under vapenhot andelsbankens kontor i Vaskivesi i Virdois den 4 november 1981 kl. 14.45. Efter att ha fått pengarna flydde mannen till fots, varefter banktjänstemannen omedelbart larmade den lokala polisen. Eftersom man inte visste åt vilket håll rånaren hade flytt kallades poliser från Ruovesi, Ylöjärvi, Mänttä, Parkano och Rörliga polisen till platsen. Två polishundar var också med och spårade rånaren.
Utifrån ett tips från allmänheten började överkonstapel Osmo Rajamäki vid Ruovesi länsmansdistrikt ensam följa de fotavtryck som syntes i snön i terrängen mellan Vaskivesi och Ruovesi. Den misstänkte greps cirka tre timmar senare på landsvägen, bara ett par kilometer från bankkontoret som rånats. Mannen hade en småkalibrig revolver på sig. När mannen anhölls berättade han att han skjutit många skott mot den polis som följt efter honom. Rajamäki hittades död i terrängen. Han hade träffats av flera skott, en del hade avfyrats på nära håll.
Dödsfall i trafiken
Ridande poliser var ute på kvällspatrull i Raunistula i Åbo den 7 oktober 1930. De hade för avsikt att gripa ett par cyklister som cyklade utan lampa när en buss närmade sig hästarna och ryttarna. Bussen stannade och poliserna skulle precis passera den när en cyklist dök upp rakt framför den ridande polisen Eino Tuomis häst. Hästen snubblade på cykeln och Tuomi kastades ur sadeln och lämnade hängande med en fot i stigbygeln. Den skrämda hästen satte i väg och Tuomi släpades efter hästen och fick en skallfraktur. Tuomi dog på sjukhuset ungefär en timme senare.
Den 17 februari 1966 rymde en kavallerist från högvakten vid Hennala garnison i Lahtis. Mannen hade tagit med sig en maskinpistol och magasin. Det förmodades att rymlingen sökte sig tillbaka till sin hemtrakt i Helsingfors och därför anmäldes flykten till polisen i huvudstadsregionen på morgonnatten.
Polisen placerade patruller på leden från Lahtis till Helsingfors och på morgonnatten fick konstaplarna Timo Mikkola och Reino Harjunpää order om att bege sig till platsen för att kontrollera fordonen. Patrullen befann sig i Malm en bit från vägskälet i Vik mot Lahtishållet. Efter klockan sex kom en tankbil som gett rymlingen skjuts. När polisen började undersöka fordonet tog han till flykten. Konstapel Harjunpää såg detta och befallde honom att stanna. Mannen svarade på detta genom att skjuta med maskinpistolen mot Harjunpää.
Harjunpää fördes med personbil till Malms sjukhus där hans liv ändå inte kunde räddas. Gärningsmannen greps senare, men vid gripandet gjorde han ännu motstånd genom att skjuta mot polisen. Han dömdes till livstids fängelse och förlorade medborgerligt förtroende för evigt.
I juni 2007 deltog en 20-årig man från Ylihärmä i Bimmerparty i Kalajoki, dvs. en årlig samlingskörning för BMW-ägare. Cirka 10 000 besökare och 2 000 BMW-bilar fanns på plats. Mannen hade skaffat sig en ljusgul BMW 325 av årsmodell 1984 och bytt till en effektivare motor. Han bestämde sig för att åka och köpa tobak även om han inte var i skick att köra. Två kompisar åkte med honom.
På bensinstationens gårdsplan pågick en uppvisning där förarna brände gummi och den unga mannen blev intresserad av det. Av en slump kom polisens civila bil till bensinstationen nästan samtidigt som mannen började med sin uppvisning. Patrullen lade märke till bilen som rörde sig farligt och beslutade att tala med föraren. Föraren hade andra avsikter och brydde sig inte om polisbilens röda stoppljus.
Föraren rymde från bensinstationen och körde ut på riksväg 8. Han började fly söderut med polispatrullerna och en motorcykelpolis som anslöt sig till uppdraget efter sig. Föraren reagerade inte på polisens flera order att stanna utan körde vidare och gjorde farliga omkörningar. Bilens hastighet var som mest cirka 200 kilometer i timmen.
Fältchefen för polisen i Karleby beordrade patrullen att sätta stopp för förarens framfart. Vid Kelviå skulle äldre konstapel Gudmund Lindström precis lägga ut en spikmatta när fronten på BMW:n träffade honom. Polisen slungades i väg över hundra meter och föll ner på asfalten. Lindström dog omedelbart.
Lindströms patrullkamrat berättade i förundersökningsprotokollet: Jag tittar mot Gudi, men han tycks inte röra på sig. Allt verkade räcka enormt länge och jag var tvungen att vara ensam på platsen länge. Så var det uppenbarligen inte i verkligheten, men så kändes det för mig.
Personerna i gärningsmannens bil skadades bara lindrigt och de greps omedelbart. Föraren hade över tre promille i blodet. Tingsrätten dömde föraren till ett fängelsestraff på 3,5 år för bland annat grovt dödsvållande, grovt äventyrande av trafiksäkerheten och grovt rattfylleri. Senare skärpte hovrätten domen till fem år.
Dödsfall på fritiden
Polisen är skyldig att ingripa i brott på sin fritid om ett allvarligt brott eller en allvarlig fara som hotar allmän ordning och säkerhet måste förhindras.
Äldre konstapel Eero Immonen var ute på promenad med sin familj i Villmanstrands centrum på kvällen den 22 december 1940. I hörnet av Kauppakatu och Oksasenkatu träffade de tre män som betedde sig störande. Även om Immonen var ledig gick han fram till männen och uppmanade dem att lämna platsen.
Männen var på väg bort, men efter en stund sköt en av männen mot Immonen bakifrån utan att träffa. När Immonen vände sig om sköt mannen på nytt och kulan träffade Immonen. Gärningsmannen flydde, men Immonen lyckades få fast honom och kasta honom på rygg. Immonen dog emellertid genast efter detta. De övriga poliserna som kommit till platsen grep gärningsmannen och männen som befann sig med honom.
Två män rånade som bäst Torneå Andelsbank när överkonstapel Vilho Mustakangas, som var ledig, såg situationen på bankens parkeringsplats. Inne i banken tvingade rånarna två kunder att lägga sig på golvet. Ena kunden sprang ut med rånaren efter sig. Mustakangas var på väg in i banken för att reda ut situationen när han mötte rånaren vid dörren. Mannen sköt Mustakangas som dog omedelbart. Vapnet hade stulits ett år tidigare i samband med ett inbrott i en idrottsaffär. Rånarna greps på några timmar och hela bytet, cirka 50 000 mk, kunde räddas.
I Restaurang Rivolis entréhall i Träskända råkade några unga män som skulle lämna restaurangen i gräl med varandra. Restaurangens vaktmästare hade flyttat en av männen ut i tamburen och konstapel Petri Henriksson, som tillbringade kvällen i restaurangen, gick för att säkerställa att grälet inte fortsätter. Mannen knuffade Henriksson så att han föll, slog huvudet i golvet och fick en skallskada. Henriksson dog följande dag på Tölö sjukhus.
Poliser som dödats av en tidigare eller en nuvarande kollega
I en del fall har poliser dödats av en nuvarande eller tidigare medlem i polisens arbetsgemenskap. De äldsta fallen från 1930-talet var tre till antalet. I två av fallen var det tydliga våldsamma syftet att döda polisen. I ett fall utövades våldet av en polis som enligt domstolens domslut var otillräknelig.
På morgonen den 27 september 1934 fick detektiv Uuno Lähde vid polisinrättningen i Helsingfors i uppdrag att undersöka en cykelstöld i auktionskammaren på Esplanadgatan 22. Där grep Lähde den före detta detektiven Harry Antell misstänkt för stöld. Antell berättade att han träffade sin medbrottsling, före detta detektiven Harald Lönnström, i hörnet av Bulevarden och Georgsgatan.
Lähde hade följt Antell till platsen och därifrån gick de till källaren på Georgsgatan 7, där stöldgodset skulle finnas. I källaren riktade Lönnström sitt vapen mot Lähde och Antell tog Lähdes Browning-pistol. Därefter tvingade de detektiven in i en källarskrubb, där de band fast honom och satte en säck på hans huvud. Antell berättade att han gick för att lossa på säckens snören när vapnet han hade i handen avfyrades och kulan träffade Lähde. Männen flydde från platsen och lämnade Lähde skadad i källaren.
Vid middagstid hittades den blodiga detektiven på gårdsplanen. Han avled av sina skador den 6 oktober 1934. Lähde kunde inte tala, men han skrev på en tobaksask: F.d. detektiven Antell sköt mig.
Antell och Lönnström greps. Båda hade varit Lähdes arbetskamrater. Antell dömdes till livstids fängelse på tukthus och förlorade sitt medborgerliga förtroende för evigt. Lönnström befriades genom hovrättens beslut 1935.
På eftermiddagen söndagen den 6 februari 1938 åkte yngre konstapel Gunnar Hjortman till ett höghus i hörnet av Hämeenpuisto och Puuvillatehtaankatu i Tammerfors. Han ringde på lägenheternas dörrklockor, frågade efter en påhittad person och uppförde sig konstigt även i övrigt.
De boende kontaktade polisen. Överkonstapel Oiva Vartia åkte till platsen. Han träffade Hjortman på tredje våningen i C-trappan. Enligt ett vittne hade Vartia lugnt frågat vad konstapeln sysslade med. Då knuffade Hjortman överkonstapeln och flydde till översta våningen i A-trappan. Vartia följde efter honom med hissen och Hjortman sköt honom i hissen.
Fler poliser larmades till platsen och Vartia fördes till sjukhuset där han konstaterades vara död. Hjortman arresterades, men vid förhören sade han inget. Det visade sig att Hjortman hade uppfört sig konstigt de senaste dagarna och verkade vara lite i obalans. Föregående sommar hade han insjuknat i svår diabetes, men kunnat återgå till arbetet. I rätten konstaterades Hjortman vara otillräknelig och skickades för att få vård.
På kvällen den 17 april 1939 kallade länsman Otto Korhonen konstapel Hannes Monni till sitt tjänsterum. Det hade kommit in en anmälan om att Monni bedriver olaglig taxiverksamhet. Yrkeschauffören Onni Laitinen hade gjort anmälan. Korhonens och Monnis diskussion utvecklades till gräl och ledde till att Monni drog fram pistolen och sköt Korhonen tre gånger. Därefter åkte Monni till kyrkbyn där han hittade chauffören Laitinen som hade gjort anmälan. Monni sköt mot Laitinen, men träffade Unto Kiljunen som satt bredvid honom. Därefter fortsatte Monni till polisstationen där han anmälde sig och anhölls.
Olyckor under tjänsteuppdrag och olycksfall under övningar
Den 17 maj 1941 åkte yngre konstapel Johan Stålstedt för att föra den blinda mannen Karl Åberg med båt från Gäddrag till Härkäpää. På vägen slumrade Åberg till och studsade upp så plötsligt när han vaknade att båten kantrade. Linberg lyckades simma 200 meter till stranden för att kalla på hjälp. Under tiden hade Stålstedt och Åberg drunknat.
Under de senaste 30 åren har det förekommit två fall som varit tragiska och beklagliga skador under övningar. På en kurs i fält- och utryckningsverksamhetstaktik vid Polisskolan i Tammerfors i oktober 1995 övade deltagarna sig på att gripa en farlig person. Under övningen avfyrades en deltagares vapen och kulan träffade äldre konstapel Kuisma Pihlaja som var målperson. Händelsen ledde till att polisen fick nya säkerhetsanvisningar för vapenhantering. Under en skjutövning vid polisstationen i Pudasjärvi 2010 dödades väktaren Jyrki Päiväniemi.