Polisprästen, som har tystnadsplikt, finns tillgänglig för samtal kring vad det än är man önskar tala om. Prästen tar emot poliser men också brottsoffer och personer som personer som gripits och misstänks för brott. Jaani Vilkkilä, polispräst vid Helsingfors polisinrättning, har alltid med sig ett kors som man kan få om man vill. Församlingsanställda och socialarbetare brukar nuförtiden ofta följa med polisen vid dödsbesked. ©Jarkko Järvinen/Polismuseet.
Uppskakande sensoriska retningar hör till såväl ordningspolisens uppgifter som undersökning av våldsbrott, utredning av olyckor och dödsorsaken. Polisen ser människor dö, offer för misshandel och kränkande behandling, olyckor och självmord. Mentalvårdspatienternas och narkotikamissbrukarnas bostäder kan vara chockerande. En utredning som görs på kontoret skyddar inte polisen från att se och höra våld, eftersom brottsutredarna i förundersökningen går igenom till exempel detaljerade bilder, ljud och videor som innehåller våld. Särskilt traumatiserande är CSAM-material (Child Sexual Abuse Material) när polisen utreder sexualbrott mot barn. På polisstationerna finns spelkonsoler så att utredarna ibland kan ta en spelpaus på 20 minuter för att minska de skadliga effekterna för den psykiska hälsan som kan orsakas av det traumatiska materialet.
Upplevt våld eller att bevittna våld orsakar psykisk belastning som under en lång tid är skadlig för välbefinnandet. En del av poliserna upplever fortfarande att våld i viss mån hör till polisens arbete och alla fall av våld mot polisen anmäls inte vidare. Om en person har motsatt sig polisen endast med fysisk kraft betraktar polisen ofta detta som en normal händelse som hör till polisens arbete. Tröskeln för att göra en anmälan är lägre om någon har bitit polisen, spottat polisen i ansiktet eller slitit polisen i håret.
Efter besvärliga kundsituationer kan även en polis ofta känna rädsla, skuld, hämndlystnad eller skam. Om situationen inte gås igenom efteråt kan arbetsförmågan och trivseln i arbetet sättas på prov. Vardagsstressen är annorlunda än stressen i krävande kundsituationer. Efter händelsen kan tankarna och känslorna avvika från det normala, vara obehagliga och störande. Man kommer upp i högvarv, vilket är en reaktion på den svåra situationen. Det finns en biologisk och fysiologisk förklaring till detta: för att klara av en hotfull och farlig situation krävs förhöjd prestationsförmåga, skärpta sinnen och förmåga att fatta beslut. Om stressnivån blir för hög leder det till dåliga beslut och nedsatt prestationsförmåga, eftersom stressen är alltför belastande.
Allt fler poliser är utbrända
Poliserna har kraftig press på sig att klara av arbetet. Arbetet måste kunna utföras omsorgsfullt, rättvist och lagenligt, men samtidigt effektivt, snabbt och prioriterat. Många poliser upplever en obalans mellan resurserna och kraven. Att arbetet är viktigt för en själv, medborgarnas uppskattning och förväntningar samt en stark moraluppfattning kan stärka upplevelsen av att kraven i arbetet inte uppfylls tillräckligt bra. Till exempel svaren i Finlands Polisorganisationers förbunds (SPJL) egen arbetshälsoenkät 2019–2022 uppvisade en ökning i fråga om arbetsbelastningen, tvångstakten, utmaningarna med att orka och den kumulativa stressen. Detta fenomen förekommer inte bara i Finland, utan kan också skönjas i andra europeiska länder.
Polisen har genomgått flera strukturella omändringar från och med 1996. Antalet poliser minskade fram till 2017 och var som lägst cirka 7 300. Samtidigt ökades polisens arbetsuppgifter av förändringarna i verksamhetsmiljön och internationaliseringen. Detta har resulterat i att krävande arbete sköts av ett allt mindre antal anställda. Polisens personalresurser och ekonomiska resurser regleras av riktlinjerna för det politiska beslutsfattandet. Även om polisens arbetsuppgifter har ökat finns det inte alltid pengar att anställa nya arbetstagare. Poliserna har uttryckt oro över arbetsrelaterad utmattning, som kan ta sig uttryck på olika sätt. En polis som vanligen har kontroll över sina känslor kan plötsligt bli rasande eller är hela tiden trött. En pigg och glad kollega är inte längre på lika gott humör eller har dystrare och mer cyniska tankar.
I slutet av 2024 blev självmorden bland finska poliser aktuella i nyheterna, då fyra poliser hade begått självmord under året. Det finns ingen exakt statistik över antalet självmord bland finska poliser jämfört med antalet bland poliser i andra länder. Bakom polisernas självmord ligger individuella, yrkesmässiga och organisatoriska faktorer. Centrala riskfaktorer är exponering för traumatiska händelser, posttraumatisk stress, psykiska problem samt belastning på grund av arbetet, till exempel skiftarbete, långa arbetsdagar och sömnstörningar. Kriser i privatlivet kan också öka risken. De höga normerna i anslutning till polisyrket, osårbarhetsidealet och tendensen att inte söka hjälp kan ibland förhindra tidig identifiering och behandling av problem.
Inställningen till myndigheterna har förändrats
I nyheterna har det berättats att människornas inställning till myndigheterna, i synnerhet polisen, har förändrats. Det är vanligare att polisens auktoritet ifrågasätts. Detta kan vara en delorsak till det våld som poliserna i allt högre grad möter i tjänsteutövningen. Förändringarna i verksamhetsmiljön gör polisens arbete alltmer utmanande och det är inte lätt att klara av uppgifterna med otillräckliga resurser. Polisen utvecklar hela tiden de taktiska arbetssätten för att bättre kunna svara på utmaningarna i den rådande verksamhetsmiljön.
År 2019 utsattes ungefär var femte fältpolis för våld varje månad, en del till och med varje vecka. Motivet till våld mot polisen är vanligen att undvika gripande. Den brottsmisstänkte försöker till exempel slita sig loss ur polisens grepp genom att sparka och slå. Våld som begåtts i syfte att skada en polis är mer oroväckande. Motivet kan vara hämndlystnad om personen är besviken på samhället och ger utlopp för sin aggression med våldshandlingar. SPJL:s ordförande Jonne Rinne använder uttrycket ”Blue light sabotage”, som betyder att blåljusmyndigheter, dvs. polisen, akutvården eller räddningsverket, larmas med ett falskt nödmeddelande till önskad plats där myndigheterna sedan angrips till exempel genom att kasta stenar eller flaskor på poliserna eller skjuta fyrverkeripjäser mot dem. Allvarligare våldshandlingar kan också förekomma. I Norden har fenomenet blue light sabotage väckt oro särskilt i Sverige.