När arbetsgemenskapen drabbas av sorg

Inte ett enda uppdrag borde få lämna en tom uniform efter sig. I dag är vi många som tänker på en kollega som dog i tjänst för fem år sedan.  Polisinrättningen i Västra Nyland, Facebookinlägg den 17 juni 2021

Det är alltid en enorm chock för arbetsgemenskapen om en kollega dör i tjänst.  Det sker plötsligt och oväntat. Oftast har den närmaste patrullkamraten eller medlemmarna i insatsenheten varit närvarande i situationen. För dem är situationen särskilt svår. För att gå igenom en traumatisk situation har polisen numera först debriefing och senare traumaworkshopar och företagshälsovårdstjänster.  Polisinrättningen i Helsingfors har dessutom en polispräst som man kan diskutera med om man vill.

Att de närmaste arbetskamraterna får samtala och minnas är en viktig del av sorgearbetet.  Många poliser har betonat vikten av detta.  Numera har det blivit allt viktigare att skydda polisens närståendes och arbetsgemenskapens integritet, eftersom det vanligen blir en huvudnyhet om en polis har dött i tjänst.  Det är belastande för både arbetsgemenskapen och de anhöriga att eventuella rykten sprids i sociala medier och olika diskussionsforum. De kan till och med ha en negativ inverkan på utredningen.

Polisen har traditionellt kollektivt sörjt och deltagit i sorgen när en anställd har dött. När en person lämnar leden, särskilt om det sker till följd av yttre våld, berörs alla i organisationen och farorna i polisyrket konkretiseras.  Nekrologer publicerades i tidningarna Suomen Poliisilehti och Poliisimies. Numera når nekrologerna på polisenheternas Facebookprofil också medborgarna, som kan visa empati och delta i sorgen. Det är vanligt att föra ljus, små minnesföremål och kondoleansmeddelanden till händelseplatsen. I ett Facebookinlägg från polisinrättningen i Östra Nyland den 18 juni 2016 skrev en person under signaturen Ylikonstu Porvoosta så här:

Jag vill – på alla polisers vägnar – framföra mitt uppriktiga tack till alla som läst, delat, gillat och kommenterat mitt inlägg!

Det stöd som finska polisen har fått på detta sätt hjälper oss att orka arbeta för allas vår säkerhet – tack!

En blå stjärna.

Såg du en blå stjärna på himlen i går kväll? Jag missade den. Hade jag sett den skulle jag ha stannat för att tyst visa respekt. En blå stjärna tindrar som tecken på att en kollega som övervakat säkerheten i fosterlandet har avlidit i tjänst.

Jag såg inte den blåa stjärnan denna gång. Om sanningen ska fram skulle jag aldrig vilja se den! På Finlands himmel är en blå stjärna lyckligtvis en sällsynt syn.

Finns det ens sådana? Hur som helst – rikta blicken mot himlen du också i dag och låt fantasin hjälpa dig att få syn på en sådan stjärna. Hedra dem som har drabbats av en förlust med en tyst minut.

Delta i den sorg som drabbat de närstående, arbetsgemenskapen, hela tjänstemannakåren och oss alla – en av dem som arbetat för allas vår säkerhet är borta!

Under nästa nattskift blickar jag mot himlen…

Efter att en polis dödats i Vichtis 2016 använde många poliser symbolen blue thin line i sina profiler i sociala medier som ett tecken på deltagande och sorg.  Det är en symbol för människor som är redo att skydda det de upplever vara viktigt. Gränsen mellan kaos och samhället är tunn. Även andra myndigheter har motsvarande symboler; räddningspersonalen har till exempel red thin line och försvarsmakten green thin line.  I de sociala medierna kan man komma ihåg en kollega många år efter händelsen till exempel på årsdagen.

I arbetsgemenskapen uttrycks sorgen på många olika men traditionella sätt.  På den avlidne polisens arbetsplats placeras ett fotografi och en blombukett eller ett ljus bredvid fotografiet.  Dessutom hedras minnet av kollegan med en tyst minut vid alla polisinrättningar samtidigt.

Vid vissa polisenheter finns en minnestavla över personer som dött i tjänst. Polisinstitutets studentkår uppförde på 1960-talet en riksomfattande vägg med minnestavlor. Avsikten var att namnen på alla poliser som dött i tjänst under självständighetstiden skulle finnas på väggen. Tavlorna flyttades till Polisyrkeshögskolan 2008.  För närvarande finns det 131 tavlor. Vid tavlorna ordnas varje år en minnesstund som bland annat representanter för polisenheterna, fackförbundet SPJL och de anhöriga får inbjudan att delta i. Polisyrkeshögskolan har en minnesrönn (pihlaja på finska) till minne av äldre konstapel Kuisma Pihlaja som dog under en övning 1997. Poliserna som dödades i Pihtipudas 1969 har fått ett eget minnesmärke.

När en polis har dött i tjänst är begravningen ofta varit en stor offentlig händelse.  Äldre konstapel Reino Harjunpää dödades i tjänst den 17 februari 1966 och jordfästes i Jalasjärvi den 27 februari 1966. Helsingforsarna följde kistans väg från Senatstorget till järnvägsstationen. Kistan transporterades sedan med tåg till Jalasjärvi. I jordfästningen av överkonstapel Eero Holsti och äldre konstapel Antero Palo som dödades på Fabriksgatan deltog förutom högsta polisledningen även statsminister Paavo Lipponen och inrikesminister Ralf-Erik Enestam.

Jordfästningen är ett tillfälle att ta ett sista farväl av en patrullkamrat och en medlem av arbetsgemenskapen. De närmaste arbetskamraterna bär ofta kistan och vid ingången till kyrkan står poliserna hedersvakt. Äldre konstapel Antti Murtomäki dog den 14 februari 1993 av de skador han fått när han försökt stoppa en bil på flykt den 5 februari 1993. Äldre konstapel Esa Elenius, som var Murtomäkis patrullkamrat, hundförare, i sex år kommer ihåg jordfästningen:

Anttis begravning 93 hölls under högtidliga former i kyrkan i Lappo där han var född. På plats var högsta ledningen med Urponen i spetsen och massor av arbetskamrater. Kyrkan var fylld av Lappobor. Efter jordfästningen i kyrkan och talen och maten i församlingshemmet åkte vi till begravningsplatsen i Simpsiö. Medan några musiker från Helsingfors polismusikkår spelade Narvamarschen skuffade vi som arbetat i samma skift likvagnen längs den långa gången på begravningsplatsen. Det är omöjligt att tro att kistan på vagnen och mannen i kistan är den man suttit med i samma bil i sex år! När Narvamarschen och pukorna dånade kändes det som om vi fast skulle kunna erövra Ryssland. Esa Elenius, e-postmeddelande den 23 september 2025.

I april 2025 ordnades Skyddsängel-konserter på tre orter för att hedra poliser som dött och invalidiserats. Konserterna ordnades i samarbete med polisinrättningarna i Helsingfors, Tavastland och Östra Nyland, Finlands Polisorganisationers Förbund och Poliisin Tuki ry. Poliisin Tuki ry samordnade intäkterna från försäljningen av programblad till poliser som invalidiserats i tjänsten.