Polisinstitutets studentkårs minnesbok över poliser som mött en våldsam död i tjänst. ©Jarkko Järvinen/Polismuseet.
Poliser som dött i tjänst är ett tema som intresserar såväl allmänheten, släktforskare som medierna. Naturligtvis är temat också viktigt för polisen och även en smärtsam påminnelse om att uppdragen inte alltid har slutat lyckligt. Förlusterna är en viktig del av historien som polisen vill komma ihåg och hedra. En mening som ofta upprepas lyder så här: den som väljer polisyrket måste vara beredd att möta farorna i yrket. Polisen har långsiktigt utvecklat sin verksamhet för att poliserna ska ha denna beredskap. Något som skyddar poliserna är examensutbildning av hög kvalitet, specialisering i krävande uppgifter, moderna redskap och modern utrustning, teknologi och regelbundna övningar. Skråmorna blir färre i verkliga livet när grunden är i skick.
År 2008 utkom boken In Memoriam 1917–2007 – Poliser dödade i tjänst på förlaget Pohjolan Poliisi Oy. Utifrån verket skapades en databas som man kunde bläddra i på datorn på Polismuseets utställning som öppnades samma år. När datatekniken föråldrades var vi tvungna att sluta använda databasen och boken som behandlade ämnet var inte heller tillgänglig i någon större utsträckning. I och med att museets informationstjänst regelbundet fick förfrågningar om ämnet föddes tanken att göra detta viktiga ämne tillgängligt för allmänheten i så stor utsträckning som möjligt. Idén om en webbutställning som vem som helst kan ta del av föddes. I Sverige förs en offentlig databas över poliser som avlidit i tjänst och över händelserna som lett till dödsfallen. Databasen förvaltas av den svenska polismannen Niklas Lindroth.
Väktaren Tommi Nevalainen vid polisinrättningen i Östra Nyland kontaktade Polismuseet och berättade att han i flera år flitigt hållit på med utredningsarbete och samlat ett omfattande material med anteckningar om dödsfall bland poliser och fotografier av bland annat de avlidna polisernas gravar. Utan Tommis idoga hjälp hade det varit betydligt mer arbetsdrygt att skapa denna webbutställning.
Vid Polisinstitutet som fanns i Esbo började studerandena på 1960-talet samla in uppgifter om poliser dödade i tjänst och en minnesvägg uppfördes i läroanstaltens lokaler. Redan då grundade sig uppgifterna om fallen främst på nekrologer i polisens facktidningar och i tidningsartiklar. Andra polisenheter, åtminstone i Helsingfors, Vasa, Åbo, Tammerfors och Vanda, har dessutom egna minnestavlor.
Minnestavlorna flyttades till Polisyrkeshögskolan i Tammerfors 2008. År 2025 finns det sammanlagt 131 tavlor. Antalet sorgliga händelser är lika stort som antalet tavlor: situationer där de anhöriga till en polis har nåtts av sorgebudet och arbetsgemenskapen har förlorat en medlem. Tavlorna symboliserar den största uppoffringen som polisarbetet har krävt.
Kriterierna för vem som anses ha dödats i tjänst har varierat. Enligt den strängaste tolkningen har endast den som dödats genom yttre våld fått en plats på minnesväggen. Till exempel personer som omkommit i trafikolyckor, olycksfall och krigstida uppdrag på hemmafronten har inte inkluderats. Tolkningen har varierat också i fråga om personer som avlidit på fritiden. En del har fått en minnestavla, andra inte. Under historiens gång har en del av de äldsta fallen fallit i glömska eller förblivit en tradition i släkterna.
Databasen är en separat helhet som varken lägger till nya minnestavlor eller tar bort befintliga. Redan i detta skede är antalet namn och fall större i databasen än på tavlorna, sammanlagt 164. Dessa 33 tillägg är av mycket olika slag. Olycksfallet/olyckan som lett till att en polis har dött kan till exempel ha varit en trafikolycka, oförsiktig hantering av ett vapen under en övning eller drunkning under ett handräckningsuppdrag. Det tragiska slutresultatet har dock varit att polisen eller personen som arbetat vid polisen har dött i tjänst. Vår uppgift har inte varit att rangordna händelserna som lett till att en polis har mist livet. Tyvärr kan vi inte lova att vår databas innehåller alla namn som borde finnas med.Vi vet redan nu att tidsperioden kring inbördeskriget och andra världskriget kräver ytterligare utredningar. Vår webbplats och vår databas kommer att uppdateras. Uppgifter kan preciseras, läggas till och ändras. Vår innerliga förhoppning är naturligtvis att inte ett enda namn ska behöva läggas till i framtiden.
Utställningarna är alltid ett resultat av samarbete och således har många instanser och personer varit med och utarbetat även denna webbutställning. Ett varmt tack till alla för er insats i detta viktiga ämne.
Tammerfors den 8 oktober 2025
Maritta Jokiniemi
Forskare
Polismuseet